ÅNGESTENS HIERARKI DEL 8 - "DAGEN DÅ JAG TRÄFFADE DIG"

Allt började med en dating-app.
Jag hade fått en superlike av dig.
Jag tyckte du såg otroligt snäll ut med ett snyggt maskulint utseende.
Inte som en stereotypisk "fuck boy".
För sånna var jag otroligt trött på.
Du såg varm ut.
Som en person som hade hjärtat på rätt ställe.
Jag swipade höger.
Det blev en matchning.
Ja, det är Tinder-appen jag pratar om.
Det var där jag mötte min andra hälft.
Han som fick mig att bli hel.
Världens bästa kille.

Du skrev till mig i början av april.
Jag försökte spela svår och svarade flera timmar senare.
Vi började prata om vart vi jobbade.
Jag berättade att jag jobbade på Adidas i Kungsbacka.
Då sa du att du skulle komma förbi och köpa skor av mig i helgen.
Jag svarade bara: "haha gör du det"
Jag trodde verkligen inte på dig...
Varför skulle en kille från Göteborg åka till Kungsbacka för att träffa mig på mitt jobb?

Helgen kom, det var söndagen den 17 april, samma dag som min systers födelsedag.
Det var ca 30 min kvar innan vi skulle stänga butiken.
Jag hade berättat för min kollega, Matilda, att du hade sagt att du skulle komma förbi.
Men jag visste hela tiden att du inte skulle komma, men jag hoppades ändå att jag hade fel.
Vi höll på att städa iordning och helt plötsligt såg jag en kille borta vid skorna.
Jag kände igen honom...

Det var du.

Jag gick fram till dig och kramade om dig.
Precis som att vi hade träffats flera gånger innan.
För det var verkligen så det kändes.
Vi pratade och jag hjälpte dig med skor.
Jag var så nervös men samtidigt så säker.
Minuterna gick, vi skulle stänga och du åkte hem.
Senare på kvällen fick jag ett meddelande av dig.
Där skrev du att du ville gå på en date med mig.
Självklart sa jag ja.
Det var starten för oss.

Vi träffades flera gånger och märkte att det var mycket som var läskigt likt mellan oss...
Saker som vi har varit med om eller gjort innan vi ens lärde känna varandra:
Första egna lägenheten du fick var samma år och samma dag som jag fick min.
Första tatueringen du gjorde var samma år och samma dag som jag gjorde min första.
Den enda mor/farföräldern du har kvar är din farmor, samma för mig.
Dina föräldrar är skilda, mina också.
Din systers förra kille och min barndomskompis förra kille var bästa kompisar.
Ditt ex bodde i närheten av där jag bodde.
Mitt ex bodde i närheten av där du bodde.
Vi båda hade gått ner en hel del i vikt.
Jag kan fortsätta rabbla upp saker...

Jag kände i hela mig att du är min själsfrände.
Du och jag är menade att vara tillsammans.
När jag är med dig mår jag bra.
Mina ångestattacker blev mindre och mindre.
Jag spydde inte längre.
Jag började känna mig säkrare i mig själv.
Du fick mig att förstå hur vacker jag är på både in och utsidan.
Du överöste mig med kärlek.

Månaderna gick och det blev sommar.
Jag hade valt att avsluta min anställning på Adidas.
Jag började studera på distans till Administratör och jobbade extra på Gant.
Du ställde den stora frågan om jag ville flytta in hos dig.
Detta var nog en av dem lyckligaste stunderna i mitt liv.
Jag förstod mer och mer att det var dig jag ville leva resten av mina år med.
Jag flyttade in till dig i augusti.

Du fick mig att bryta mina vanor.
Det var det som krävdes för att mina kontrollbehov skulle släppa.
Tidigare tyckte jag inte ens om att sova bredvid en annan person.
Nu kan jag inte sova en natt utan dig.
Dagar jag känner mig ledsen och kommer i en dipp.
Då finns du där och lyfter upp mig igen.

Jag vet att du har känt dig hjälplös vissa stunder.
Stunder då vi har bråkat om mitt mående.
Men älskling, bara att du finns här hos mig, mår jag som bäst.
Att du lyssnar på mig när jag berättar om min ångest är all hjälp som behövs.
För jag har fortfarande mina dagar.

Dagar då jag känner att min kropp är helt fullkomligt avskyvärd.
Dagar då jag bara vill ligga i sängen hela dagen och slippa träffa folk.
Dagar då jag känner min stressad och inte vet vad jag vill.

Du stöttar, du lyssnar och du finns där.
Det är allt som behövs.
Tala är silver, lyssna är guld.
Du är guld.

Joel, jag älskar dig.

Jag tror aldrig jag kommer bli helt frisk från min ångest.
Men jag lär mig hela tiden hur jag skall hantera den.
Vilket jag har blivit mycket bättre på.
Jag har lärt mig att mitt värde ligger inte i hur jag ser ut eller i vad jag presterar.
Jag har lärt mig att jag kommer ha dagar då jag inte är fullkomligt förtjust i min kropp och det är okej.
För vi alla har våra dagar.
Men det allra viktigaste som jag har lärt mig är att inget blir bättre av att skada mig själv.
Det drar bara ner mig till botten igen och dit vill jag inte.

Psykisk ohälsa är något som alla borde lära sig mer om.
Det är många runt omkring oss som lider av självskadebeteenden, ångest och depression.
Jag vill att ni som går i skolan ska kunna se den där personen som skriker efter hjälp.
Jag vill att ni som mobbas förstår vilka konsekvenser era slag och ord har.
Alla personer bär på något slags bagage.
Just psykisk ohälsa är svårt att se.
Många vill inte ens bli påkomna.
Jag var en av dem.

Ni som lider av någon form av psykisk ohälsa, var inte rädda att söka hjälp. Eller prata med någon i din närhet. Det är det bästa man kan göra, prata, prata och prata.

Idag är jag frisk från bulimi och anorexia.
Jag tränar när jag känner att kroppen orkar.
Jag jobbar inte ihjäl mig och jag tar mitt mående på allvar.
Nu vill jag hjälpa andra som är i samma sits som jag var i.
Jag vill lyfta detta tunga och jobbiga ämne till ytan.
Psykisk ohälsa är allvarligt och jag vill att alla ska förstå innebörden.

Varje tanke är en strid.
Varje andetag är ett krig.
Hjälp dem att ta fajten.
Ingen ska behöva kämpa ensam.
Varje individ är värdefull.
Varje utseende är vackert.
Sprid kärlek som konfetti.
För det är då vi alla växer som människor.
Genom kärlek, medmänsklighet och förståelse kan vi göra världen till en bättre plats.

Du är aldrig ensam.
Glöm inte det.


Jag vill tacka min familj, mina vänner och min stora kärlek, Joel.
Tack för att ni alltid har funnits där för mig.
Stöttat mig genom alla tuffa tider.
Det är tack vare er jag lever idag.
Jag älskar er.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229