MY VALENTINE

17 april 2016,

Du hade sagt att du skulle komma förbi mitt jobb och köpa skor. Vilket skämt tänkte jag, du kommer aldrig komma. Jag var så trött på killar, tomma löften och att bli sviken gång på gång. ”Du kommer vara likadan”. Tänkte jag om och om igen. Vågade inte lita på dina ord. Klockan gick, du hade fortfarande inte dykt upp. Jag visste att du inte skulle komma men någonstans hoppades jag ändå. Du verkade vara så trevlig (och snygg hahaha).

Klockan närmade sig stängning, nu hade du en halvtimma på dig. Jag står och pratar med några kollegor och rätt som det är står det en kille borta vid skorna på adidas där jag jobbade. Jag tyckte jag kände igen honom, jag började gå fram och då fick jag se...att det var du. Du kom? Kroppen fylldes med glädje men jag försökte spela cool, haha vet inte om jag lyckades?

Hej! Sa jag glatt och kramade om dig, det kändes som jag hade träffat dig flera gånger innan. Du var varken svår att prata med, jag blev inte obekväm och du var så himla trevlig. Jag hjälpte dig att hitta skor och jag kommer ihåg att jag började as grava när du berättade vilken skostorlek du hade. ”Sa du 47? Hahaha ojdå! Hmm jag tror vi ska ha något par som är i den storleken men det kan bli svårt.”

Det blev inga skor den dagen men jag fick dig att testa några funktionsplagg (tighta träningskläder som formade dina muskler VÄLDIGT BRA hahaha). Det blev dags för oss att stänga butiken, vi sa hejdå och det var det tänkte jag. Han kommer inte höra av sig igen...

Jag visste hur ledsen jag blev varje gång jag valde att ge över mitt hjärta till en kille. Det blev stampat på direkt. Så jag intalade mig själv att det var det sista jag såg av dig, fastän att jag kände att vi klickade så galet bra. Men...du hörde av dig. Du ville bjuda med mig på en fika. Några dagar senare mötte jag upp dig på Kungsbacka station, jag hade tagit med mig en fotboll. För du hade sagt att du ville se om jag hade lika mycket ”fotbolls skills” som jag hade lagt upp på Instagram.

Det var en perfekt dejt. En solig vårdag, blåbärspaj på en uteservering, fotboll och såklart...du var där. Det var starten för oss. Vi träffades mer och mer, den 15 juni sa du till mig: ”När vi gifter oss tar vi mitt efternamn”. Jag kontrade med: ”Det roliga är att du säger att vi ska gifta oss fastän vi inte har sagt vad vi är nu”. Du svarade: ”Vad är vi nu då?” (Din jävel, du la över den stora frågan på mig...hela jag blev röd i ansiktet). Jag svarade: ”Jo men jag tycker om dig...” (Hahahaha!!!!) Du svarade: ”Jag tycker om dig också, sååå är vi tillsammans?” Jag svarade överlyckligt fast genant: ”Jo men det tycker jag hahaha”.

15 Juni 2016, den bästa dagen i mitt liv. Då du och jag blev vi. Joel Tobias Nyström, vad jag älskar dig. Jag gav dig mitt hjärta och vet du vad? Du får mer än gärna behålla det.

Glad alla hjärtans dag älskling. <3

Forget about the butterflies, I feel the whole zoo when I’m with you.

Gillar

Kommentarer